Tillsammans till
20 ton 2020

Alla inlägg på den här webbsidan handlar inte om sockerbetor! Som redan nämnts i gårdspresentationen om Valterslund är Magnus Bengtsson intresserad av jakt och viltvård. På ett seminarium på Borgeby Fältdagar berättade han om familjens stora viltvårdsintresse sedan flera generationer och hur han jobbar för att främja viltet på gården.

Viltvård handlar i stort om att skapa miljöer för viltet – till exempel miljöer för föda, skydd, föryngring och spridning. På Valterslund finns flera typer av miljöer för viltet: lähäckar, viltvatten, fleråriga ört- och gräsremsor, sprutfria kantzoner, viltåkrar, fågelholkar och slutligen ett hjorthägn. Magnus far har etablerat 3 km lähäckar i nord-sydlig riktning. Häckarna utgörs av blommande buskar och träd eftersom man vill ha mycket insekter, både i form av föda för viltet och som pollinerare. Bland annat finns hagtorn, rosor och fågelbär i lähäckarna.

På 70-talet nyanlades tre dammar som tillsammans med gamla märgelgravar gör att det finns sju viltvatten på gården. Runt varje damm finns en 12-15 meter bred gräsremsa, vilket fungerar som en skyddszon mot bekämpningsmedel och gödning samt som upptorkningsplats för viltet. Dammarna ger också möjlighet till kräftfiske, något som uppskattas av hela familjen.

Viltvård kan vara så enkelt som att lämna en remsa med otröskad spannmål, lämna en remsa stubb vid höstplöjningen som sedan vårplöjs eller ställa ut halmbalar i landskapet. Magnus menade att flera åtgärder tillsammans är det som ger störst nytta. Ett exempel är att anlägga en kantzon invid ett bryn eller en lähäck, något som skapar en buffert.

För att gynna fasanerna är det viktigt att fler arter delar på rovdjurstrycket. På Valterslund finns fågelholkar som bebos av starar, ungarna flyger ut ungefär samtidigt som fasanerna får ungar. Blommande örtremsor av vitsenap, honungsört och solros finns för att gynna insekter så mycket som möjligt.

Har man stora klövviltstammar som man vill utfodra och styra bort från känsliga grödor kan det vara befogat med större viltåkrar medans det för småviltet är bättre med många små viltåkrar som ger många kantzoner. Magnus uppmanade publiken att utnyttja kilar som man inte kan använda till annat ändå. Det billigaste sättet att anlägga en viltåker är att lämna otröskad spannmål vilket blir till skydd och bra vinterföda. Varje år vill familjen pröva något nytt, i år såddes för första gången bovete som viltåker.

För att göra betydande förbättringar för fältviltet krävs det mycket stora arealer, att många markägare ”drar åt samma håll” och arbetar långsiktigt. Magnus poängterade dock att viltvårdsarbete på den egna marken gör stor skillnad både vad avser antalet arter och individer lokalt. Magnus sammanfattade seminariet med det som han ser som den största vinsten med viltvårdsarbete:

” Man ser en omedelbar effekt av insatserna i form av mer vilt i markerna

vilket man uppskattar både i lantbruket och vid jakttillfällena”.