Tillsammans till
20 ton 2020

5T Projekt Ribbon

14 maj

Frågekort 1, del 2

Vi fortsätter med svaren i första frågekortet till 5T+-odlarna och går i det här inlägget igenom frågorna om växtföljd (3), växtnäring i marken (4) och tillförsel av växtnäring (5). På varje fråga fick odlarna gradera sitt fält och sina förutsättningar på en 9-gradig skala där 9 stod för optimala förutsättningar.

En del av de förutsättningsområden vi har frågat lantbrukarna om är svårare att påverka än andra. Men i fråga 3-5 som vi presenterar här är det till stor del den långsiktiga odlarmödan tillsammans med historien och viljan att ta till sig ny teknik som är avgörande för var man hamnar i resultatlistan.

3. Växtföljd – Fältets grödor de senaste 20 åren och täthet för betgrödan.

1) Historiskt spannmål med betor vart tredje år
2) Bättre än 1 men sämre än 3
3) Spannmål – betor växtföljd med betor vart fjärde år
4) Bättre än 3 men sämre än 5
5) Typisk raps, betor, spannmål med betor högst vart fjärde år och raps högst vart fjärde år
6) Bättre än 5 men sämre än 7
7) Typisk raps, betor, spannmål med betor högst vart femte år och raps högst vart femte år
8) Bättre än 7 men sämre än 9
9) Varierad – spannmål plus annat (t.ex. ärter, raps, vall, gräsfrö, grönsaker) plus betor vart femte år eller mer sällan

 

Växtföljden har stor betydelse för avkastningen i många grödor. En del grödor är mindre känsliga medan en gröda som sockerbetor svarar mycket väl på att man har en långsiktig strategi och minskar risken för sjukdomar som nematoder och jordboende svampsjukdomar. Sockerbetor i växtföljden är omvänt också positivt för flera andra grödor. Att få in ytterligare en avbrottsgröda i sockerbetsväxtföljden t.ex. ärter, raps, vall, gräsfrö eller grönsaker är positivt.

I marken finns en mängd mikroorganismer, smådjur och maskar. De flesta är nyttiga eller harmlösa för betorna, men ett fåtal är skadliga. De är ute efter våra betor, de äter, infekterar och suger ur rötter, skott, blad och/eller frö så att plantorna antingen dör eller blir eftersatta och skörden minskar. Jordburna sjukdomar är oftast svåra att bekämpa kemiskt. Det går ibland att minska angreppen kemiskt men det går oftast inte att specifikt slå ut jordburna sjukdomsframkallare vilket ibland går att göra med bladpatogener. Istället är växtföljden oftast det kraftfullaste verktyget för att hålla de jordburna svamparna under kontroll. Vissa jordburna patogener har flera olika värdväxter och dessa är svåra att påverka med hjälp av växtföljden. Däremot så finns det andra patogener som endast har sockerbetan som värdväxt och för att svälta ut dem är växtföljden en bra sanerande åtgärd.

Förekomsten av aggressiva patogener, hög marksmitta och frånvaro av sjukdomshämning i jorden är de grundförutsättningar som ger patogenerna en god chans. Trots dessa parametrar behöver inte patogenerna alltid vara ett problem. Om vädret är ogynnsamt och om betorna växer mycket bra kan angreppen utebli. Vädret kan också vara direkt gynnsamt för en specifik svamp, varmt väder, med god markfukt gynnar Aphanomycessvampen. Aphanomyces kan bli besvärande och angreppen kan pågå under hela säsongen och det såg vi under 2017. Det är också viktigt att ha en god växtnäringsstatus i marken som möjliggör för betorna att växa optimalt och på så sätt kunna växa ifrån patogenerna.

I genomsnitt har odlarna svarat 6,1 på en 9-gradig skala. 5T-odlarna har i genomsnitt svarat 6,25 medan 5T+-odlarna i genomsnitt svarat 6,1. Sex stycken av samtliga 45 odlare har svarat mellan 1-4, det vill säga att de har en ansträngd växtföljd med få eller inga andra avbrottsgrödor. I fjol var det nio av 41 odlare som hade valt svarsalternativ 1-4. Det är inte någon långsiktigt bra strategi att ha en så pass ansträngd växtföljd även om det kanske inte ger utslag i skörd direkt. Som framgår av diagrammet är spridningen på svaren stor.

 

4. Växtnäring i marken – En bedömning av din växtnäringsstatus baserat på markanalyser och tidigare fältobservationer. Avser i första hand pH, PK, Mg, Mn och B.

1) Har flera pH-tal under 6.5 eller P-Al under 8 eller upplever ofta tillväxtdepressioner på fältet
2) Bättre än 1 men sämre än 3
3) Jag är medveten om brister på växtnäringssidan
4) Bättre än 3 men sämre än 5
5) Jag ligger på pH runt 7.0, K-Al klass III/ibland II, P-Al oftast övre klass III men upplever då och då tillväxtsvackor som kan bero på sviktande tillgång på växtnäringssidan
6) Bättre än 5 men sämre än 7
7) Jag ligger på pH runt 7.0, K-Al klass III/ibland II, P-Al oftast övre klass III  – tillför PK och kalk regelbundet i växtföljden
8) Bättre än 7 men sämre än 9
9) Jag ligger på pH över 7.0, K-Al klass III, P-Al på minst övre klass III, har som regel god tidig tillväxt fram till radtäckning och ser mycket sällan bristsymtom för Mg, Mn eller B. Tillför Natrium

 

Att ha de grundläggande förutsättningarna på plats i marken när det gäller växtnäring och pH-värde är grunden till en hög skörd. En del av växtnäringsämnena kan vi gödsla upp inför årets gröda men många gånger är det svårt, tex bortför 60 ton betor hela 90 kg kalium men normalt tillför vi endast ca 50 kg. Detta är möjligt tack vare en god näringsstatus i marken. Om vi ser bakåt i tiden har vi haft en god växtnäringsstatus i våra marker. Har vi det fortfarande? Det är viktigt att titta på markkartan och följa förändringarna som eventuellt skett sedan förra markkarteringen.

En höjning av pH-värdet i matjorden med 1 enhet inom intervallet 6,4-7,6 ökar sockerskörden med 1120 kg per hektar. Det är en mycket kraftig effekt men det är välkänt att sockerbetor är känsliga för låga pH-värden. Med högre pH påverkas markens alla system, de kemiska, biologiska och fysikaliska. Det som hander vid all växtodling är att det sker en pH-sänkning i rotzonen och denna är mer utpräglad hos betor än i andra grödor. För att motverka denna behövs basmättnades i markvätskan höjas så att vätejonerna kan oskadliggöras snabbt. Kalkning bör utföras i god tid före betgrödan så att kalken är väl inarbetad i matjorden, särsklit på lerjordar, vilket ger en bättre struktur och jämnare upptorkning.

På denna fråga har de flesta svarat att de har en god eller tillfredsställande växtnäringsstatus i marken, i medeltal är svaret 7,2 vilket är ett gott betyg och det innebär att man är medveten om vad som krävs i form av kalkning och långsiktig växtnäringsbalans. Det är heller ingen större skillnad mellan 5T-odlarna, 7,5 och 5T+-odlarna, 7,2.

5. Växtnäring – tillförsel – Hur du säkrar god växtnäringstillgång. Kommentar: Stallgödsel kan ersätta PK. Bladgödsling med B eller Mn höjer ett steg.

1) Ingen stallgödsel – bredsprider bara N till betorna
2) Bättre än 1 men sämre än 3
3) Bredsprider N eller NPK vid sådd – lägger ingen Na
4) Bättre än 3 men sämre än 5
5) Bredsprider fullgödselmedel typ Probeta NPK eller NPK + Besal. Satsar på att få ut gödningen tidigast möjligt på våren
6) Bättre än 5 men sämre än 7
7) Djupmyllar fullgödselmedel typ Probeta NPK eller NPK + Besal
8) Bättre än 7 men sämre än 9
9) Radmyllar fullgödselmedel typ Probeta NPK eller NPK + Besal

 

På fråga 5 som handlar om hur man tillför sin växtnäring till betorna och vilken produkt man använder har deltagarna i genomsnitt svarat 6,7. En stor andel, 28 % har här svarat en femma, dvs att de bredsprider antingen ProBeta NPK eller en NPK + Besal. Vi kan också konstatera att endast 3 % svarat lägre än 5 på en skala 1-9 vilket är jättebra!

I jämförelsen mellan 5T- och 5T+-odlarna kan vi se att en större andel av 5T-odlarna radmyllar eller djupmyllar sin växtnäring till sockerbetorna. Det är bra! Vid myllning av växtnäring till betorna säkrar man att växtnäringen är tillgänglig när betan behöver den och man får ett förbättrar kväve-, fosfor- och manganutnyttjande. Skördeökningen är störst varma och nederbördsfattiga vårar då betorna växer snabbt men även vårar med andra väderförhållanden har myllning av växtnäring get skördeökning.

I Danmark radmyllas 60% av arealen medan motsvarande siffra i Sverige ligger på 10%.